Jag hämtade hem Asta, som vi för tillfället kallar henne mest, precis innan jul. Hon är en tjej med fart i och är gärna med överallt. Framförallt om det vankas människo-matlagning och kattoalettmockning.
Än så länge har hon lyckats undersöka varenda skåp i köket, inklusive kylskåp och diskmaskin. Hon är liten, snabb som en vessla och räds minsann inte nånting. Självklart är vi noga med att räkna in katterna innan vi sätter på någon maskin eller går hemifrån.
Kumba var rätt skeptisk när jag kom hemsläpandes med denna lilla krabat medan Bosse nog tyckte hon var fasligt söt från första början. Men det tog någon dag sen var det som att hon alltid har varit här. Förutom att vi nu har en kisse som äter som en hel häst!
Det går i vad som helst i den där lilla sakens mage. Hon är som en dammsugare. Får de något extra mumsigt så morrar hon så fort någon kommer nära: "MIN mat!"
Men torrisar är inte lika intressant som blötmat än.
Leker man med DaBirden och hon fångar 'fågeln' så smyger hon hastigt undan med sitt byte. Står man kvar då så vänder hon sig mot en och har dragkamp som en hund. Återigen; "MITT byte!"
Förhoppningsvis ska hon användas i aveln framöver och jag tror mycket på henne. Hon har en härlig cob-typ som jag älskar och en underbar höjd på sin panna. Det finns en bra bredd mellan ögonen, även om färgen kunde vara djupare, med en bra placering på öronen.
Som riktigt liten så hade hon en väldigt bra linje och bredd mellan nos och haka, men den har hon tappat lite nu i 'fulåldern' men jag hoppas den dyker upp igen.